NYHETER         TEXTER                  MEDIA
SCHEMA         GÄSTBOK      REFERENSER
DAGBOK           LÄNKAR             KONTAKT
 

Den svenska sommaren!

Allt fler invandrare blir gamla i Sverige. Trots drömmen om att en gång kunna återvända har dom tagit Sverige till sitt hjärta, det har åtminstone mina föräldrar gjort. Häromdagen jublade min far över att sommaren är här, han skulle ut och grilla och spela backgammon med grabbarna, ja grabbar och grabbar, dom flesta är över 70. Han är jättepedantisk med sina kläder och det är alltid mamma som står vid dörren och skriker: Ali när blir du klar, istället för tvärtom.
 

Då ska mamma förresten inte ens med, hon ser bara fram emot att vara ensam en stund.

Till slut kommer pappa i alla fall ut ur sitt rum i vita byxor, skjorta, sommarskor och olja i håret, och väntar otåligt på komplimanger. Annars kommer han aldrig att gå. Men jag ska inte vara elak, han är stilig, och det var kanske därför mamma gifte sig med honom fastän han inte var från fin familj.
 

Hursomhelst gick han till slut, klädd som en filmstjärna från 50-talet. Under ena armen hade han sitt backgammon och under den andra en säck grillkol. Men det dröjde inte många minuter innan han kom tillbaka igen. Det hade nämligen börjat hagla.
 

"Vad är det här för väder?! Grabbarna har dragit hem, dom sa att vi kan få lunginflammation och dö."

Själv kunde jag inte hålla mig för skratt: mitt i det sorgliga fanns det något väldigt komiskt. Jag började inse att jag är ganska lik min far. För varje gång sommaren kommer brister jag ut i glädje, alla svenskar som ler och är glada och snälla gör att jag ännu en gång känner att jag har valt rätt land att flytta till. Och så börjar alla parasollfester och trädgårdsmöblerna dammas av. I min integrationsvärld har jag gått så långt att jag till och med kollar vad grannarna har för grejer, för att sen kunna skaffa lite finare. Och så sitter jag där för att sola, men kommer in med dyngsura kläder igen.. Men jag kommer aldrig glömma pappas sura min när han klev in i huset och hans kommentar om att Sverige kunde ha varit så bra: om bara vädret blev bättre skulle det vara paradiset. Paradis eller inte, det är det nya landet, det som vi ska leva i och åldras i. Snart kommer jag säkert brista ut i den svenska nationalsången, men lovar skona er från min sångröst. Fast å andra sidan, varför inte? Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden.

God morgon Stockholm, glöm inte mitt namn,
Zinat heter jag!
 

<<  HEM  >>