NYHETER         TEXTER                  MEDIA
SCHEMA         GÄSTBOK      REFERENSER
DAGBOK           LÄNKAR             KONTAKT
 

Vardagshjältar

Mobilen ringer, jag har svårt att hitta den i min röriga väska. Men i sista sekunden lyckas jag fiska upp den och hinner precis svara.

En orolig röst flämtar: "Din son har gjort sig illa, du måste ta honom till akuten omedelbart." Det var hans skolsyster. Jag hör min son ropa i bakgrunden "Mamma snälla, kom kom."

Oron övermannar mig, hans skola ligger på andra sidan stan, det kommer att ta så lång tid men jag ska göra mitt bästa. Tråkigt nog hade jag inte pengar till taxi heller.

Plötsligt hör jag en mansröst bredvid mig: Ursäkta, det var inte meningen att tjuvlyssna, men i och med att jag hörde vad som hänt ditt barn känner jag ansvar, låt mig skjutsa och ta honom till sjukhus, jag ringer min fru och ber henne hämta våra barn från dagis istället, och kan inte hon så kan nog min syster.

Förvånad och tacksam, utan att tänka att det faktiskt kunde vare en seriemördare, förlitar jag mig på att det är goda krafter i görningen som vill att jag ska kunna hjälpa mitt barn.

Jag hade helt enkelt träffat en vardagshjälte. Detta hände för sex år sedan, men jag glömmer aldrig den människan.

Det finns faktiskt gott om vardagshjältar bland oss. Problemet är att man ofta undrar vad han eller hon egentligen är ute efter, nåt skumt måste det ju vara när någon helt oförmodat bara vill hjälpa en.

Var har vår tillit till människans godhet tagit vägen?

Dagarna går och jag minns på förra årets tidningsrubriker, med alla sina diskussioner kring invandrare och våld, knark och bidragsfusk. Men plötsligt ler mitt hjärta när jag tänker på att tre invandrarmän som på mindre än en vecka har blivit hjälteförklarade av svensk massmedia.

Den förste mannen, Stavros Luka förhindrade en tågbrand genom att hjältemodigt kasta sig fram och stoppa ett tunnelbanetåg. Och bara några dagar senare övermannar Dominik Jackiewics och hans brorson Tony Stankiewicz en sjuk man på bärsärkagång med kniv.

Jag känner Stavros Luka sedan flera år tillbaka från mitt arbete på Rinkebyskolan. Redan då jag visste att han var en hjälte, han förvandlade det hatade ämnet matematik till elevernas favoritämne. Med kärlek och disciplin nådde han eleverna på sitt unika sätt.

Du kanske har sett den tecknade filmen Superhjältarna? Tro mig eller inte, de finns mitt bland oss, och du som lyssnar kanske är en av dem.

God morgon Stockholm, glöm inte mitt namn,
Zinat heter jag!
 

<<  HEM  >>