NYHETER         TEXTER                  MEDIA
SCHEMA         GÄSTBOK      REFERENSER
DAGBOK           LÄNKAR             KONTAKT
 

Barnbidrag

Försäkringskassan måste öppna plånboken, men frågan är för vem - för mammorna eller papporna?

I dagarna togs frågan om barnbidrag upp i riksdagen, delvis tack vare några kändispappors debatt i dagspressen om det könsfördelade barnbidraget, nämligen varför det ska utbetalas just till mammorna. Ingen nämnd och ingen glömd, men med tanke på deras exfruars extravaganta vanor kan jag förstå deras oro över var barnbidraget tar vägen.

Enligt socialminister Berit Andnor är det viktigt att all lagstiftning är könsneutral. Ja Berit, jämställdhet är bra, men jag tycker att det ofta är vi kvinnor som tar det största ansvaret för våra barn och det lär bli komplicerat att ta reda på vem av föräldrarna som bäst förvaltar barnbidraget.

Jag har själv i många år varit studerande ensamstående mamma, en mamma som aldrig ens kunnat ta ledigt för att tillbringa några dagar på landet med min son. Jag vill inte att du ska tycka synd om mig, vill bara säga att detta är den verklighet som många av oss lever i. Det lustiga är att Wallenbergarnas och Stenbeckarnas barn får lika mycket i barnbidrag på sina herresäten utomlands som barnen i Rinkeby och Vårby. Det är det jag retar mig mest på, att barnbidrag inte är inkomstbaserat, allt annat är det ju.

Herregud, för dig som inte har barn låter det nog som bråk om stora pengar, men barnbidraget uppgår faktiskt inte ens till en tusenlapp i månaden. Och hur långt räcker egentligen några hundralappar? Speciellt om man har tonåringar. Har du sett hur massmedia förvrider skallarna på våra barn och får dem att tro att de måste ha gympadojor som kostar flera tusen för att vinna jämnårigas respekt. Samma skor förresten som kinesiska barn får fyra kronor paret för att tillverka.

När Tage Erlander 1947 införde det allmänna barnbidraget hoppades han förmodligen att det skulle hålla jämn takt med familjernas behov, men det verkar som om den tiden är förbi. Folkhemmet håller på att utrymmas, det dukade bordet är länsat och besparingar är vår tids mantra.

Paradoxalt nog anser man sig vara rik om man har många barn i Rinkeby. Ibland kan man snappa upp ord på Rinkebytorget som - Fatu har fem barn, hon är rik, vet du hur mycket barnbidrag han får varje månad, ser du hur mycket guld hon har? Så det verkar vara fler än politikerna som inte har minsta aning om hur mycket det kostar att fostra ett barn i nutidens Sverige.

God morgon Stockholm,
Glöm inte mitt namn, Zinat heter jag.
 

<<  HEM  >>